Kvinnor & makt

Sådär ja, nu har Maud Olofsson satt ner foten. Det blir ingen kvotering. Det här gör hon när det är precis ett år kvar till valet.
Så låt oss titta vad näringsministern har åstadkommit i jämställdhetsfrågan under sina tre år som minister.

Först var det det här med ambassadörer. När regeringen i förra året annonserade att de vaskat fram 880 företagare som skulle agera ambassadörer till andra kvinnor som ville starta företag, roade jag mig med att granska några av dem. Jag började med Blekinge, eftersom listan publicerades i länsordning.

Av de 19 bolag (18 ambassadörer, men en kvinna hade enligt uppgift två bolag), existerade bara 13 stycken enligt Affärsdata. Av dessa 13 hade konkurs inletts i ett fall, ett annat hade upphört och i tre fall hade företag aldrig haft någon verksamhet. Av de åtta återstående var det bara fyra aktiebolag med årsredovisningar som någon gång visat vinst. De övriga fyra är i bolagsform som inte går att granska, men de är förvisso företag.

Tydligen har det inte varit viktigt för Näringsdepartementet att garantera någon typ av innehåll i ambassadörskapet.

Sedan startar hon ett program för utbildning av styrelsekvinnor. Que? Varför behöver kvinnor mer utbildning än män i dessa frågor? Kvinnor är generellt mer utbildade än män redan idag, men ändå väljs de inte in. Ett sådant agerande från regeringshåll ger bara liv åt myten att kvinnor saknar kompetensen.

En annan aktivitet har varit att skicka ut brev till 342 valberedningar och begära in en redovisning om hur de arbetade för att få in fler kvinnor i sina styrelser. Hon fick 77 svar. Den snåla responsen vet hon inte hur hon ska tolka. ”Vi får analysera det”, säger hon.

Här tror jag att jag kan hjälpa till. De tar inte frågan på allvar. De kommer inte att ta frågan på allvar förrän regeringen, och framförallt näringsministern, tar frågan på allvar. Ärligt talat, när VA skickar ut frågor får vi bättre svarsfrekvens än så. Troligen för att bolagen vet att de har något att förlora på att inte svara. Dålig publicitet.

Nu säger hon att det inte är politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning. Varför då dessa insatser?

Maud Olofsson har själv förespråkat kvotering. När alliansen valdes gick hon snabbt ut och sa att hon förutsatte att den nya regeringen skulle bestå av varannan damernas. Hon har också kritiserat Göran Persson när han i olika debatter försökte förminska henne genom att prata om hennes vikt eller att vända henne ryggen när hon talade. Till och med Veckans Affärer har hon kritiserat för att vi beskrivit henne på ett stereotypt sätt för att hon är kvinna (pinsamt nog hade hon rätt i sin kritik).

Så vi kan alltså sluta oss till att hon vet vilken typ av hinder kvinnor möter. Hon vet att det inte handlar om kompetens, utan om makt. Om allt bolagen gör är en ägarfråga, varför finns då till exempel insiderlagar?

Jag medger att kvotering inte är en optimal lösning, men alternativen har hittills lyst med sin frånvaro. Och ärligt talat är jag inte intresserad av vad Maud Olofsson inte vill göra. Jag skulle hellre vilja veta vad hon vill göra.

För hittills är jag inte imponerad.