Carlboms blogg

Teliasonera redovisar förvisso en bättre rapport för fjärde kvartalet och hela år 2009 än många aktieanalytiker väntat sig.

Men det betyder inte att bolaget befinner sig i en särskilt positiv trend.

Teliasoneras omsättning minskade med 2 procent under årets tre sista månader, och ökade med 5 procent för hela år 2009. Räknat i lokala valutor och exklusive förvärv minskar emellertid försäljningen.

Samtidigt minskar försäljningsökningen från en del verksamheter i Eurasien, och i Ryssland möter Megafon vissa problem.

Vid fjolårets slut hade Teliasonera sålt telekomtjänster för 109 miljarder kronor, att jämföra med fjolårets 103,5 miljarder kronor.

Vinsterna håller Teliasonera uppe eller ökar delvis med hjälp av kostnadsneddragningar. På helåret tjänar bolaget drygt en och en halv miljard kronor mer än i fjol på rörelsenivå, alltmedan nettoresultatet minskar med en procent, på grund av högre skatter.

Generellt är vinsterna från intressebolag i koncernen mindre än tidigare.

Allt inräknat tjänar Teliasonera 21,2 miljarder kronor netto, jämfört med 21,4 miljarder kronor under år 2008.

Bilden av Teliasonera övergripande är med andra ord ett bolag som egentligen står ganska still eller ökar sina intäkter rätt lite.

Faktum är att vd Lars Nybergs kommentarer i kvartalsrapporten ganska väl speglar bolagets läge:

”Tack vare en bra kombination av mogna marknader och tillväxtmarknader har vi lyckats behålla omsättningen i lokala valutor oförändrad”, börjar han.

För att sedan fortsätta:

”En av de saker som jag och resten av ledningen är särskilt stolta över är att vi har lyckats att bryta trenden av kontinuerliga kostnadsökningar. Det är ett resultat av omfattande kostnadsbesparingar i Norden och Baltikum och kostnadsmedvetenhet i Eurasien.”

Alltså, kostnadsneddragningar har i åratal varit, och förblir uppenbarligen, det budskap Teliasoneras ledning prioriterar.

Det är naturligtvis värdefullt för aktieägare som vill tjäna mer pengar och som gärna ser att aktien värderas upp och aktieutdelningarna öka. I det kortare perspektivet.

Men sedan då?

Vad vill Teliasonera egentligen bli i en värld där Apple plötsligt är med och dikterar villkoren, och där nya affärsmodeller ställer gamla sanningar på ända?

Hur ser bolagets långsiktiga strategi ut i en värld där internet bli mobilt?

Hur vill man få människor att byta bort sina fasta abonnemang för att bli helt mobila?

Hur ser Teliasoneras vision ut?

Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen . Teliasonera saknar i flera avseenden en spännande berättelse som skiljer ut bolaget, som gör det unikt, spännande och innovativt, och som kan motivera varför hugade spekulanter ska kasta sig över aktien i hopp om en fröjdefull framtid.

Bolaget handlar alltid om kostnads- och personalneddragningar, förbättrad lönsamhet i kärnverksamheten och möjlig tillväxt i österled. Och på toppen adderar man lite nya teknikinvesteringar.

Så har det varit praktiskt taget sedan svenska Telia och finska Sonera fusionerades.

Teliasonera agerar i realiteten på en marknad i förändring , i en värld där internetteknik är på väg att ta över, där internet blir mobilt och där innehåll är en avgörande konkurrensfaktor.

Eller, jämför Teliasoneras berättelse med till exempel Googleeller Apple, som är ytterst offensiva, satsar närmast ohemula pengar på innovation och säljer sina tjänster med dunder och brak.

De berättare en story - de testar nya tjänster och produkter för att bygga en image och skapa nya affärsmöjligheter, de utmanar jättar i andra branscher och de har alltid ett framåtriktat budskap.

Dessutom – och viktigt – är de inte främmande för nya och ibland oväntade samarbeten.

För Teliasonera handlar det om att framställa sig självt som en aktör i detta sammanhang, snarare än en blivande leverantör av nätkapacitet. Det kan förvisso vara lönsamt, men det är inte särskilt spännande.

Så trots att Teliasonera är ett synnerligen lönsamt bolag som lämnar en bra rapport för fjolåret, som dessutom får aktiemarknaden att handla upp aktien med närmare 2 procent, finns det onekligen skäl att ändå oroa sig en aning för framtiden i det lite längre perspektivet.