Carlboms blogg

Häromdagen fick jag ett e-mail från Torsten Fensby, som förhandlar med skatteparadis världen över om informationsutbyte för Nordisk Ministerrådets räkning.

Han berättade att han och hans team, dreamteam, som han själv kallar det, har tagit ytterligare en liten skalp i sammanhanget, Brittiska Jungfruöarna. Den 18 maj undertecknar så de nordiska länderna ett informationsutbytesavtal med den brittiska paradisön i Karibien.

Därmed har Norden redan tecknat, eller komma att teckna, avtal med sex finansiella så kallade offshore-centra, Jersey, Guernsey, Isle of Man, Cayman Islands, Bermuda och Brittiska Jungfruöarna. Enligt Nordiska Ministerrådet finns förhoppningar på ännu fler avtal den närmaste tiden.

De ligger i ordentligt, Torsten Fensby och hans kollegor i förhandlingsteamet. Det stora antalet avtal gör faktiskt de nordiska länderna till en av de mer framgångsrika regionerna i jakten på världens skatteparadis. På senare tid har Norden dessutom fått ordentligt stöd från G20-länderna, som i skuggan av den globala finanskrisen har intensifierat sina ansträngningar att få insyn i allt det trixande som sker bakom kulisserna i finansbranschen. Bland annat har G20 hotat om att upprätta en svart lista över länder som vägrar samarbeta.

Effekterna har varit betydande.

På kort tid har Schweiz, Luxemburg, Liechtenstein, Andorra, Österrike, Singapore och Hongkong ställt ut löften om att anamma OECD:s krav på genomlysning och informationsutbyte.

Och i dag meddelar OECD att också Monaco ställer upp på att ingå överenskommelser om utbyte av information i skattefrågor i enlighet med OECD:s riktlinjer.

Det är uppenbart att företeelsen skatteparadis snart är ett minne blott. Det kommer att drabba åtskilliga svenskar så väl som ett stort antal svenska företag, som har verksamhet på de från insyn och skattekontroll skyddade platser världen över. Många använder till exempel banker och finansinstitut i Luxemburg eller på öarna i engelska kanalen i transaktioner, förvärv och som kapitalparkeringar i syfte att minimera skatteeffekter och undvika insyn.

En av de sektorer som kan påverkas mer än andra är riskkapitalet. I stort sett alla svenska och utländska riskkapitalbolag äger sina tillgångar via utländska holdingbolag och har sina fonder i skatteparadis. Det betyder att avkastningen från deras affärer i stor utsträckning stannar i regioner med låg eller ingen beskattning och där insynen hittills har varit lika med noll. Vidare är det ett krav från utländska investerare att riskkapitalbolagens fonder ska vara placerade i skatteparadis. De vill undvika alla risker för dubbelbeskattning och litar egentligen inte på några andra konstruktioner.

I riskkapitalbranschen handlar det dessutom om pengar som faktiskt genereras av verksamhet som bedrivs i Sverige, men där vinsterna tenderar att hamna utanför landets gränser. Det strider mot principen i skattelagstiftningen att arbete som utförs i Sverige ska beskattas i Sverige.

Dessvärre får den internationella finansindustrin och de stora företagen skylla sig själva i sammanhanget. Gigantiska bonusar, vidlyftiga krediter och en lång rad ytterligare förehavanden som har lett fram till en djup och global finanskris har naturligtvis radikalt ökat världens myndigheters intresse för frågan.

Det är med andra ord deras eget agerande, och stora hemlighetsmakeri, som kommer att leda fram till mer kontroll och nya regleringar.

För personligen tror jag inte att det stannar vid informationsutbytesavtal med skatteparadis och politiska diskussioner – jag tror att vi överhuvudtaget kommer att få se att finansbranschens rörelser kommer att begränsas ordentligt med nya lagar och regleringar.