Carlboms blogg

Det var väl i och för sig inte oväntat – men jösses vilken prestigeförlust för Nordic Capital att sätta portföljbolaget Plastal i konkurs.

I riskkapitalbranschen tappar man till och med i anseende om man ber sina investerare om mer pengar till någon investering. Det är liksom att bekänna att man har gjort en liten tabbe. Och Nordic Capital har varit där också.

Men en konkurs, det svider.

Anseende och historiskt bevisad förmåga att skapa avkastning är helt avgörande tillgångar för ett private equity-bolag. Det gör det lättare att resa de nödvändiga nya fonderna med jämna mellanrum, innebär att man blir attraktiv som köpare av ett företag och ger rejält med status i finanssvängen.

Eller, ett riskkapitalbolag har inte råd med alltför många misstag.

För vem vill i förlängningen investera i en fond som sköts av ett bolag som har konkurser bakom sig?

Förvisso är omständigheterna just nu extraordinära, med en global finanskris som radikalt förändrar private equity-företagens villkor, och en rejäl konjunkturnedgång som justerar förutsättningarna för alla i näringslivet.

Men för en private equity-aktör med lång historik, som Nordic Capital, bolaget grundades år 1989 och har alltså 20 år bakom sig, ett hav av tid i riskkapitalbranschen, handlar det om att investera rätt över konjunkturcyklerna. Det betyder att sälja dyrt i god konjunktur och köpa billigt när ekonomin viker, med hjälp av fonder som löper över tio och ibland ett par år till, och som dessutom överlappar varandra en aning.

Just fallet Plastal kan försvaras med att Nordic Capital förvärvade bolaget år 2005, det vill säga åtskilliga år innan finanskrisen blev ett faktum.

Å andra sidan förvärvades bolaget i god konjunktur, med rejäla lån, till rätt högt pris, på en överhettad riskkapitalmarknad. Och någon gång vänder det.

Det var lite för lätt, helt enkelt , att räkna hem investeringarna med finansiella åtgärder, och det gick av bara farten. Det där med svag konjunktur fanns inte på kartan, det var inget man tänkte på när man satt och plitade i sina excelark.

Under åren i mitten av 2000-talets första sekel var det gängse – det var dyrt att köpa, lätt att låna och ännu enklare att resa kapital. Och under åren 2006 till 2009 investerade Nordic Capital i totalt 11 bolag, där flera nu visar sig får problem med tuff belåning.

Nej, Nordic Capital är inte ensamt i sammanhanget. Alla riskkapitalbolag agerade på samma sätt. De var med i princip varenda bolagsaffär som gjordes under flera år, och bidrog själva genom bud i strukturerade auktioner till att priserna på företag rusade.

Fler bolag kommer alltså att gå i konkurs.

Men trots att det inte nödvändigtvis behöver betyda särskilt mycket för den ägande fondens avkastning, den lever som sagt i tio år eller mer och har chansen att vinna på något annat bolag, så är och förblir det en rejäl prestigeförlust.