Pontus blogg

Vi lever i historiska tider – som kräver historiska åtgärder, skriver VA:s Pontus Schultz och föreslår en blocköverskridande kriskommission.

Somnar på söndagskvällen till nyheten om att, såvida det inte pågår ett politiskt pokerspel i den högre skolan, det är mer eller mindre kört för Saab. Regeringen Reinfeldt har insett att man håller på att bli gisslan i GM:s globala utpressningsspel och tänker inte spela det spelet. Kanske inte gott så, men som jag skrivit tidigare, troligen oundvikligt och nödvändigt.

Men den sammantagna bilden av läget i Sverige är dyster. Så dyster att det är dags att tänka i helt nya banor. Vi lever i historiska tider, det upprepar jag ofta, men det är värt att komma ihåg. Och de historiska tiderna kräver historiska åtgärder - och historiska idéer. En sådan skulle kunna vara en kriskommission, blocköverskridande politiskt och med representanter från alla håll i samhället, inklusive fack, arbetsgivare, forskning & utbildningsväsen och nyckelmyndigheter.

Låt mig förklara varför:

1) Det ekonomiska läget.

Vi ser nu dramatiska siffror, med ett BNP-fall utan motstycke. Riksbankens räntesänkning och dystra prognos, Anders Borgs tal om nationellt nödläge och Sven-Otto Littorins spådom om ”skitår” är tecken på lätt panik i det finanspolitiska lägret. Ekonomiska krisen är till största delen importerad och kommer också att fortsätta vara så, när länder i vår närhet (läs Baltikum) nu tar hårda smällar. Vår stora exponering mot exportindustrin gör oss extra känsliga, något som hittills buffrats av ”devalveringen” av den svenska kronan.

2) Arbetslösheten.

Under veckan ledde jag en paneldebatt med de stora industriföretagen om framtidens kompetensbehov. Två saker är glasklara. Det råder fritt fall i en rad stora företag, där man fullständigt saknar en känsla för var botten går. Och då kommer alla direktörer med någon slags självbevarelsedrift att ta i ordentligt i sparkkraven. Fler jobb än nödvändigt kommer att ryka. För den andra glasklara saken är att det när det väl vänder kommer att råda kompetensbrist på en rad svenska storföretag.

3) Låsningarna.

I ett tidigt skede av krisen agerade regering och Riksbank för att rädda det finansiella systemet. 1500 miljarder pumpades in, men effekten blev inte den önskade. Man räddade bankerna, men det finansiella blodomloppet har bottenfrusits. Det får nu dramatiska effekter och kostar både jobb och konkurser för kreditberoende handelsföretag och sunda småföretag som vill expandera. Idag står finansminister Anders Borg och skäller som en bandhund på bankerna för att de inte sänker räntan och inte lånar ut pengar. Det döljer bara det faktum att han saknar maktmedel att få dem att göra det.

4) De stora framtidsbesluten.

Ska vi rädda bilindustrin i Sverige eller inte? Hur ska vi trygga energiförsörjningen? Vilka företag ska ha stöd, vilka ska inte ha det? Det vi väljer idag kommer att få stora konsekvenser framöver. Det är värt att samla bred kompetens och uppslutning bakom dem.

5) Behovet av att röra sig snabbt.

Det finanskrisen 2008 redan bevisat är hur otroligt snabb och global smittan är. Den har krävt en aldrig tidigare skådad snabbfotadhet från politiken, men samma krav kommer att ställas på fack och arbetsgivare framöver. Om vi på allvar tror att krisen är allvarligare än något vi skådat det senaste seklet kommer det dessutom att krävas dramatiska åtgärder: lönesänkningar, statlig intervention etc. Åtgärder som kräver en samarbetsanda och en mötesplats för snabbt agerande.

6) Möjligheterna.

Krisen är inte bara ett svart bråddjup. Vi ser en omritning av den globala konkurrenskartan. Den som har cash i kassan, is i magen och lite visioner kan som nation gå betydligt stärkt ur det som nu pågår.  En styrkeposition som kan ge möjligheter under decennier. Dessutom kommer krisen att skapa möjligheter att göra upp med gamla låsningar och trauman, och bottna i en ny, modern agenda, anpassad till moderna utmaningar och inte byggd efter gamla skyttegravar. Kärnkraftsfrågan är bara ett exempel. Men det kräver visioner och en trygghet om att allt inte kommer att politiseras, utan användas just framåtriktat.

En sak är säker: Det som nu pågår är inte en liten svacka och så kommer allt att återgå till det normala igen, bara vi blundar och hoppas. Även om många just nu agerar så. den här krisen kommer att rita om kartan, beteenden och markander för oss alla.

Det finns en tradition i Sverige att instifta kriskommissioner i efterhand, för att granska vad som gick fel. Den här gången borde vi göra tvärtom: instifta en blocköverskridande och samlande kriskommission med representanter från alla viktiga delar i samhället, för att undvika att göra fel och möta de historiska och snabba utmaningar som vi nu möter. Och kanske vinna något på köpet i den globala konkurrensen. Det vore väl en variation mot att ha en kommission som utvärderar vad som gick snett? Om inte politiken tar initiativet borde näringslivet göra det. Det är en unik chans att skapa ett nytt samarbetsklimat, ett nytt nationellt Saltsjöbadsavtal om du så vill.

En kris som denna kräver nya tankar och en ny agenda. Låt oss starta samtalet här: Behöver Sverige en kriskommission? Och vilka nya grepp behöver vi ta för att ta oss ur krisen? Säg din mening här i kommentarsfältet. I torsdagens VA summerar vi upp debatten.