Pontus blogg

I våras skrev vi på den här sajten om Expressens kris. Upplagan hade rasat, affärsmodellen för nya medier fanns inte på plats även om trafiken gjorde det och det ryktades om sparprogram. Någon månad senare mötte jag Otto Sjöberg på ett seminarium. Han var fortfarande arg som ett bi över våra artiklar.
Expressen var på väg mot rekordresultat och upplagegapet mot Aftonbladet krympte succesivt, argumenterade han.

När han nu kastar in handduken som chefredaktör för Expressen efter rekordlånga sju år, sju turbulenta år där han tog över en tidning i akut kris i ett historiskt fritt fall efter Joachim Berners härjningar tidigare och där han genomlidit några av de värsta publicistiska kriserna i tidningens historia med de påhittade artiklar om skådespelaren Mikael Persbrandts alkoholism som bottennotering, kan jag också konstatera att han också genomfört en historisk vändning av tidningen.
Expressens upplaga har mot alla odds stabiliserats, resultatet har vänts till dryga 200 miljoner förra året, och något liknande också i år. Framryckningen på nya medier trafikmässigt är anmärkningsvärd om än inte en kassako och försöken med kringförsäljning av böcker, dvd:er och skivor har varit så lönsamma att det åtminstone pekar på en ny affärsmodell för kvällstidningen.

Hatten av för både publicisten och affärsmannen Otto Sjöberg, helt enkelt.
Med detta sagt: framtiden för kvällstidnigarna är inte på något sätt säker. Det gäller visserligen för alla mediebolag just nu, affärsmodellerna förändras i grunden när vi utmanas av digital distribution och produktion. Men kvällstidningarna ligger längst fram i den processen.

Expressens näste chefredaktör måste hitta en väg framåt där papperstidningen inte sakta raderas ut, utan fortsätter vara både en publicistisk och ekonomisk ryggrad i varumärket Expressen. Den vägen går helt säkert genom utökad kringförsäljning av andra medieprodukter från Bonnier-imperiet tillsammans med tidningen, men också ytterligare en skruvad publicistisk plattform där man klarar konststycket att både gå downmarket i underhållningsdelen och vara en seriös röst i samhällsdebatten. Internationellt sneglar kvällstidningar mycket också på magasinsområdet, med nischade egna bilagor

Lägg till detta att nya medier måste hitta en affärsmodell bortom bannern och den breda målgruppen. Här går utvecklingen mot krav på nischade målgrupper och integrerade advertorial- och tjänstelösningar i stället för ren bannerannonsering.
Men allra viktigast är att Expressen använder sina plattformar koordinerat för det som är varumräkets kärna – På Din Sida. Den pågående kampanjen mot bankerna och sommarens mailbombning av riksdagsledamöter i FRA-frågan är bra exempel, men exempel där man aldrig lyckades få ihop nätsatsningarna på ett bra sätt i tidningen.

Vem tar då över skutan? Internt pekar alla på Thomas Mattsson, chef för Expressen.se. Metros chefredaktör Per Gunne, med bakgrud från Aftonbladet, är ett annat namn, liksom förre Kvällsposten-chefredaktören Staffan Erfors. En outsider som jag tycker skulle vara mest spännande är DI:s chefredaktör Gunilla Herlitz. Hon har credden och tyngden, erfarenheten från kvällstidningsvärlden och dokumenterat hårda nypor. Dessutom har hon lyckats med Dagens Industri, är enligt alla rykten redo att gå vidare och är en favorit hos koncernchefen Jonas Bonnier. Kom ihåg var ni läste det först.