Nätet

Ingen har väl kunnat undvika att rättegången mot Pirate Bay startat idag. Jag slås än en gång av kraften i denna ungdomsrörelse, folk demonstrerar utanför Stockholms Tingsrätt, igår höll piraterna stor show på sin egen presskonferens och nätets alla bloggar och mikrobloggar formligen kokar av detta idag.

Här är några ställen att följa utvecklingen:

SVT sänder ljudet från rättegången direkt.

Ljudet går också att höra via Bambuser.

Den mest fascinerande rapporteringen sker på Twitter, där folk rapporterar och tycker till direkt med hashtaggen #spectrial, ungefär som en etikett.

På Bambuser har också piraterna en egen kanal.
Fler livefilmer från och omkring rättegången finns här.

På Twinglys mikrobloggsök kan man också följa uppdateringarna. Och på bloggportalen Knuff.

Och på Wikipedia finns naturligtvis en sida om rättegången som hela tiden uppdateras.

Det vi bevittnar idag är ingenting annat än en industris undergång. Sympatierna hos folk ligger redan hos de unga killarna. Tekniskt sett är skivbolagen redan helt bortkopplade, ingen tror väl längre att det skulle gå att stoppa fildelningen. Det enkla faktum att fildelningen fortsätter just i detta nu, rättegången till trots, säger väl allt. Om de skulle bli fällda skulle det inte förändra någonting, de kanske skulle tvingas byta land, användarna kanske skulle tvingas använda någon anonymiseringstjänst för att komma åt den, men nedladdningen skulle fortgå ändå.

Sällan har internet så tydligt visat hur massivt motståndet mot överheten är. Det är märkligt att en hel bransch så kollektivt lyckas missa alla varningssignaler och köra rätt ut in i väggen. Hur så många fortfarande, efter tjugo år, fortfarande envisas att slåss mot väderkvarnar.

Tänk om skivbolagen hade lagt all den tid de lagt på juridiska strider på att uppfinna nya sätt att distribuera sina artister! Eller på att hitta ny artister, det som en gång i tiden var deras kärnverksamhet. Tanken svindlar.

En gång i tiden hade skivbolagen relevans, de hittade nya begåvade artister, de hjälpte dem spela in sina första alster, de arrangerade spelningar och marknadsförde dem. Inom inga av dessa områden har skivbolagen längre någon roll att fylla. Myspace och nätet hjälper oss att hitta artister, och spela in musik kan nästan vem som helst göra med en hemmautrustning för några tusenlappar. Och distribution och marknadsföring sköt också mest effektivt på nätet, även om jättekampanjerna i tv för Madonnas eller Britneys senaste fortfarande spelar roll. (Men att kunna slänga ut mångmiljonbelopp på stora kampanjer kan knappast motivera existensen av en hel bransch).

Jag kopplar upp mig på direktsändningen av rättegången och hör åklagaren Håkan Rosvall tala om tekniska detaljer kring hur en viss film laddas ned och sprids via Pirate Bay. Det är detaljer, detaljer, detaljer. Jag tänker på hur enormt mycket tid åklagaren måste ha lagt på att gå igenom detta, spara skärmdumpar och data. Klyftan i teknikkunnande mellan rättsväsendet och de hundratals svenskarna som filderar är monumental. På Twitter hånas ständigt åklagaren, han fattar fel, han uttalar terminologin fel, han kan inte bittorrenttekniken, etcetera.

Om herrarna Peter Sunde, Gottfrid Svartholm Warg, Fredrik Neij och Carl Lundström inte redan nu är det så kommer de garanterat vara hjältar när den här rättegången avslutas. Om tio år kommer vi hylla dem som 2000-talets Gutenberg, eller varför inte Galilei, först hånade för att de sade mot den rådande uppfattningen, sedan hyllade för sina banbrytande insatser. De kommer få Che Guevara-status, menar Sam Sundberg, en av författarna bakom en "Piraterna - De svenska fildelarna som plundrade Hollywood".

"Om Pirate Bay vinner blir det i princip ett prejudikat som säger att Sverige är ett fildelningsparadis. Om de fälls är det ändå osannolikt att det påverkar fildelningen, och dessutom kan de bli martyrer. Jag tror inte att man vill döma dem till fängelse. Då skulle ungdomar sätta upp Peter Sunde-affischer i sina rum. Han skulle bli fildelningsrörelsens Che Guevara."

Amen.