Nätet

Vad gör man driver ett stort, tungt mediehus som hamnat på efterkälken på webben?
Vad gör man om man driver världens mest kända internetsajt, men ändå har problem med trovärdigheten?
Man skaffar sig en partner, naturligtvis.

Det kan tyckas enkelt, men i verkligheten är det så mycket svårare. Det vet alla som jobbat med starka varumärken och försökt flytta över verksamheten till nätet.

Det har sagts länge, att Bonnier (där Veckans Affärer är, omändock liten, spelare) behöver lägga in en
helt ny växel för att komma ikapp Schibsted och de andra framgångssagorna på nätet. Bonnier sitter på några av Sveriges starkaste varumärken inom media, men har haft problem att omsätta detta i framför allt ekonomiska framgångar på webben. Enda undantaget är väl egentligen Di.se.
I det ljuset är dagens allians mellan Bonnier och Googleägda Youtube inget annat än en match made in heaven. Kanske något av de smartaste och samtidigt mest vågade Bonnier gjort på nätet.

För Bonnierbolagen DN, Expressen, TV4 och Newsmill innebär Youtube en fantastiskt möjlighet att nå ut till nya läsare online. För Google innebär det att trovärdigheten för Youtube som seriös mediekanal ökar. Man utnyttjar sin teknik och plattform för att lyfta fram mediebolagens innehåll, men tar givetvis en hacka av annonsintäkterna för jobbet.

"Det är inte okej för ett medieföretag 2008 att bara vara på sin egen kontrollerade plats", sade Sara Öhrvall, chef för Bonnier Research & Development, och ansvarig på Bonnier för avtalet med Google, på dagens pressmöte på Googles kontor i Stockholm.

Jag kan tänka mig att det har diskuterats och förhandlats rätt flitigt innan man gick i mål med alliansen. Motståndet mot att lägga ut sitt innehåll på en utomstående sajt som Youtube har säkert varit hårt på sina håll. Men det är också tydligt att Google har lyssnat på mediebolagens krav. Det går numera att spåra pirater som kopierar ens videos, det går att styra rättigheterna, det går att bestämma hur tittarna får sprida videorna vidare. (Expressen tillåter till exempel att man inbäddar videorna på andra sajter, medan DN inte gör det).

Än så länge finns det inga pengar i det här, utom möjligen lite bannerannonser (fast jag hittar inga just nu). Vinsten för DN, Expressen och de andra är att få fler tittare som förhoppningsvis går till den egna sajten för att se mer.

Google kommer låta partnerna lägga in videoannonser i videorna, "i mitten av nästa år, om inte tidigare", lovade Googles chef för videopartners, Patrick Walker. Videoannonser finns redan i USA och Storbrittanien.

Även Sara Öhrvall var inne på samma sak. Hon pratade om nya smartare "mindre störande" annonsformat för video, som jag inte kan tolka som något annat än teknik från bolag som svenska Videoplaza.
"Vi går i takt med Google här", sade hon.

Nu är jag naturligtvis gravt partisk i målet. Men jag tror ändå det här kan vara ett sätt för Bonnier att knappa in på Schibsteds försprång online.
Det är helt enligt linje på de "5 saker alla mediehus borde göra NU", som webbgurun Joakim Jardenberg på Mindpark bloggade om tidigare i veckan:

• Placera allt egenproducerat material under en Creative Commons-licens.
• Se till att allt material är åtkomligt via RSS, även sökningar och andra specialare. RSS:a upp hela sajten. Se till att det är fulla flöden, inte bara ingresser eller kapade texter.
• Lägg ut hela bildarkivet på Flickr.
• Dubbelpublicera all video på Youtube.
• Skaffa ett eget API. Gör ditt innehåll ”programmerbart”. Det är det stora steget av de här fem, så det behöver inte vara klart imorgon. Men börja läs på, och börja arbeta i den riktningen.